Things are shaping up to be pretty odd

Jag har en fin dag idag. Eller nej, det har jag ju inte. Nej.
Jag sov inget i natt. Jag satt uppe hela natten och stirrade på min garderobsdörr. Den var någon decimeter öppen och jag bara väntade på att något skulle komma ut därifrån. Detta något var antingen ögon-monstret från Pan's labyrint eller djävulen.

Ögon-monstret från Pan's Labyrint.

Det var inte så att jag var nojjig och trodde att något kanske fanns där... Jag var helt säker på att han skulle komma ut vilken sekund som helst. Jag trodde jag skulle dö. Hela natten.
För att hålla mig lugn och inte skrika rakt ut så höll jag ett krampaktigt tag om min telefon som spelade The Green Gentleman av Panic! At The Disco på repeat. Det lugnade mig lite, gjorde det uthärdligt. Jag vågade inte sträcka mig efter min dator, för om jag kom utanför sängens yta skulle monstret under min säng dra ner mig. Yepp, mina monster under sängen är fortfarande kvar. De flyttar inte som andras, vet inte varför. De trivs la.

Idag är jag en zombie. Jag sov någon timma på dagen, så det är la okej. Mamma tvingade med mig till blomsteraffären. Jag följde med, då hon lovat att jag skulle få ett ny köttätande växt. Jag har någon fobi för flugor, det skulle vara skönt att ha en "beskyddare" på rummet. En sak mindre att oroa sig över yknow.
Men de hade bara någon mesig wannabee sort. Den hade inte ens mun eller så. Det såg mest ut som en kaktus. En väldigt liten kaktus. Jag har haft en sån som jag ville ha förut (dock dödade mina syskon den, suck) så ah, jag visste vad jag letade efter.
Jag var faktiskt taggad (oh, u c wut I did thur?) på att få en ny. Jag hade till och med kommit på ett namn. Hubert Cumberdale. Efter serien Salad Fingers. Hm. Nä, det blev ju inget av det.
Hela besöket i den där blomsteraffären gick dåligt. Ett fult barn stirrade på mig, jag mådde illa och tillslut gick jag till bilen och väntade på mamma där. Kände mig så dum.

Nu försöker jag städa mitt rum, men jag har svårt att fokusera. Dels för sömnbristen. Jag har inte sovit ordentligt på flera veckor... men även för att jag snart, mycket snart, måste berätta för mina föräldrar att jag har börjat gå till bup, vilket innebär att jag även måste berätta för dem att jag i snart två år har ljugit när de frågat hur det är. Och att bup vill ha kontakt med mina föräldrar, vilket verkar innebära att även de ska ha samtal med någon psykolog. Vette fan om vad. Men a.
Hej hej, önska mig lycka till.


Detta är låten jag lyssnade på i natt. Den är rätt så underbar och jag är väldigt kär i Panic! At The Disco igen. Det är ju mysigt ändå!