Kvällsfunderingar

Vill jag, eller vill jag inte?

Finns jag, eller existerar jag inte? 

Händer det jag ser, eller är det illusioner? 

Läser jag det som står, eller hittar min hjärna på egna ord?

Vill jag, eller vill jag inte?

Jag avskyr att fatta beslut.
Hur vet jag att det jag bestämmer mig för är det jag vill?
Tänk om det bara är en illusion av en vilja, som sedan försvinner så fort jag inte kan ångra mig längre?
Hur vet jag att allt inte är en illusion? Hur vet jag att det jag ser verkligen händer?
Hur vet jag att det jag hör inte endast är tomma ord, skapade för att fylla ut ett vakum?
Jag kan inte veta något säkert.
Hur vet jag att det jag läser faktiskt står på pappret? Min hjärna kanske hittar på orden.
Min hjärna kanske hittar på allt omkring mig. Är jag på riktigt i sånna fall, eller är jag också en illusion?
Kanske ligger min kropp egentligen i ett äckligt sjukhus, försänkt i koma. Tänk om min verklighet är påhittad av min hjärna? Tänk om allt är falskt. Är det bra eller dåligt?
Ingen kan bevisa att det inte är så. Ingen kan bevisa det som är faktiskt är. Ni kan inte veta. Ni kanske inte ens finns. Alla jag någonsin kan minnas att jag talat med kanske inte egentligen existerar?
Allt jag gör, ser och säger kanske är meningslöst. Eller så är allt väldigt meningsfullt.
Hur vet jag att jag inte vaknar upp i en annan värld, helt annorlunda från den jag lever i nu?

Bild från i Lördags, jag och Evelain.
Ge mig cigg, cola zero + trevligt folk och min kväll är gjord.