Flyktsoda

Jag känner mig så redo att ge mig av.
Långt härifrån. Mölnlycke, Göteborg, Sverige. Jag vill härifrån. Jag har inget att hämta här.
Mölnlycke trycker bara ner mig. Det är nästan omöjligt att vara på bra humör här. Orten och dens pissbefolkning har tryckt ner mig i 17 år nu. Kan knappt förstå att jag har bott i här i 17 år. Det är galet lång tid.
Det är så tröttsamt att inse att alla människor är likadana här. Eller, de blir likadana. Tänk om jag blir som dem? Tänk om jag redan är som dem.
Alla är så falska här. Man kan inte lita på en enda människa som bor här. Fast, så kanske det är överallt? Alla människor kanske är falska, självälskande as. Kanske kan man inte lita på någon?

Jag vill härifrån. Helst vill jag börja om hela mitt liv, men det går ju inte. Så ge mig en nystart långt härifrån. En storstad i USA. På landet i Frankrike. Anywhere but here.

Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig.

Sluta fråga hur jag mår.

Allt är precis som vanligt men jag försöker endå, trots att jag har öppna sår.

Lyckan kommer, lyckan går. Dom säger att tiden läker sår.

Jag slickar pärlor, jag äter människor. Jag släcker lampor, öppnar fönster, letar efter mönster. 

Stjärnor gnistrar ner i ett hål.

Flyktsoda, ta mig i land.

Sätt mig i brand, ibland ibland ibland.

Jag kommer aldrig, jag kommer aldrig, 

Jag kommer aldrig komma hem.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------