Om det finns något som absolut är sommar för mig i musikväg så är det Du & Jag Döden av Kent och 21th Century Breakdown av Green Day.
Jag kan fortfarande minnas när jag satt uppe på Ekdalaskolans tak och sjöng på Viva la Gloria (little girl), eller när jag var på väg hem en varm sommarnatt och sjöng på Horseshoes and Handgrenades.
När jag lyssnar på 21th Century Breakdown så kan jag riktigt känna smaken av Cola Z(i)ero, doften av tomma ciggpaket, lyckan av att leva i nuet, värmen från sommarvindarna..
Song of the Century tar mig direkt tillbaka till kvällarna då vi satt med min radioväska (RIP, love you) och sjöng med. Vi satt nere vid Finnsjön, gnällde på myggen och åt marshmallows tills vi mådde illa och våra läppar smakade socker.
Om jag lyssnar på Du och Jag Döden återupplever jag helt andra scenarion.
Max 500 - En landsväg, kantad av kohagar. Sommarsol, shorts och en liten, vit pudel glatt vandrande vid min sida.
Den döda vinkeln - Ett stall, med världens snällaste och korkade nordsvensk. Jag sjöng alltid på Den Döda Vinkeln när jag red på Mingal.
Järnspöken - Mitten av en allt mörkare skog, som (tydligen) var alltför lätt att gå vilse i. Panik, ångest men sedan lyckan av att se ljuset mellan de tätväxta trädstammarna.
Musik är magisk med det. Man återupplever så mycket bara av ett ackord.
När jag lyssnar på 21th Century Breakdown så kan jag riktigt känna smaken av Cola Z(i)ero, doften av tomma ciggpaket, lyckan av att leva i nuet, värmen från sommarvindarna..
Song of the Century tar mig direkt tillbaka till kvällarna då vi satt med min radioväska (RIP, love you) och sjöng med. Vi satt nere vid Finnsjön, gnällde på myggen och åt marshmallows tills vi mådde illa och våra läppar smakade socker.
Om jag lyssnar på Du och Jag Döden återupplever jag helt andra scenarion.
Max 500 - En landsväg, kantad av kohagar. Sommarsol, shorts och en liten, vit pudel glatt vandrande vid min sida.
Den döda vinkeln - Ett stall, med världens snällaste och korkade nordsvensk. Jag sjöng alltid på Den Döda Vinkeln när jag red på Mingal.
Järnspöken - Mitten av en allt mörkare skog, som (tydligen) var alltför lätt att gå vilse i. Panik, ångest men sedan lyckan av att se ljuset mellan de tätväxta trädstammarna.
Musik är magisk med det. Man återupplever så mycket bara av ett ackord.
I'm gonna burn it all down, I'm gonna rip it out.
Everything that you employ was meant for me to destroy. So don't you fuck me around, 'cause I'll shoot you down.
I'm gonna drink, fight and fuck, pushing my luck all the time. I want you to slap me around, want you to knock me out. Well, you missed me, kissed me, now you better kick me down.
Maybe you're the runner up, but the first one to lose the race.
'Almost' only really counts in Horseshoes and Handgrenades.
Everything that you employ was meant for me to destroy. So don't you fuck me around, 'cause I'll shoot you down.
I'm gonna drink, fight and fuck, pushing my luck all the time. I want you to slap me around, want you to knock me out. Well, you missed me, kissed me, now you better kick me down.
Maybe you're the runner up, but the first one to lose the race.
'Almost' only really counts in Horseshoes and Handgrenades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar